Jag har fått lite vinkar då och då och har, av dessa, kommit fram till att min arbetsplats sysslar med djurförsök. Jag tänkt på det flera gånger men inte varit säker, eller också har jag inte velat låtsas om det. Men så idag när jag cyklade förbi huset som ligger granne med vårat, så hörde jag hundar skälla uppifrån taket. Där har de rastgårdar. Jag blev så ledsen och kände att det var fel så jag började tom gråta på jobbet.
Jag frågade laborationsassistenterna om det och de försäkrade att djuren (de har bara möss och råttor) inte led. Djuren får sprutor med vaccin och blir nedsövda när de ska opereras. Och det är för att kunna forska fram riktigt bra mediciner. Exempelvis har Parkinson-medicinen ursprung från jobbet de har gjort. Sen att det har blivit mer genforskning, det beror ju på att det är en inne-grej och därför är det det man får pengar för (för forskningen kan ju inte klara sig utan anslag).
E berättade att han kände många som jobbade med djur och också kände mycket för dem och inte ville att de skulle lida etc. Samt att det är ju trots allt för mediciner, inte för kosmetika etc, vilket är förkastligt. Eller för päls…
Och visst, man blir ju lugnare, men samtidigt vill jag fortfarande bara gråta, för det är ju synd om djuren! Bo där instängda och säkert bli väl behandlade av människorna, men så ibland så kommer det någon och sticker dem i sidan med nålar. Kan ni inse stressmomentet i det för ett djur? De förstår ju inte vad det är som händer. Om en människa får vaccin så är det ju oftast frivilligt…
Men sen är ju jag lite extra känslig, jag tycker ju egentligen att allt som inte är fritt och naturligt leverne för ett djur är lite djurmisshandel. Och där vet jag att inte många håller med.
Och så är jag trött idag, så det kanske är därför.