Fortsättningen

Så tredje dagen var stackars bror så förkyld så han stannade hemma, medan far, E och jag åkte till campus för att gå på MOA Museum of Anthropology och för att se väl valda delar av min och E’s arbetsplats, UBC Point Grey Campus. Vi åt lunch i the Village, i en så kallad food court, så fick pappa se hur vi äter lunch till vardags.

Sen åkte vi hem till Davele och vilade och tittade på animerad film “Cloudy with a chance of meatballs”, som var lite smårolig. Jag kände mig sjuklig också och vi bestämde att ta det lugnt. Far gick hem och hävdade att han inte behövde någon kvällsmat, och E var väldigt snäll och gjorde goda mackor till oss sjuklingar.

På lördagen var det väldigt vackert väder igen och jag kände mig pigg, medan bror var i alla fall så bra så han följde med ut. Färden gick via buss och Seabus:en Burrard Beaver över till North Vancouver och upp till Capilano Provincial Park. Där kostar det pengar att gå och kolla på Capilano Suspension Bridge (betyder hängbro, Capilano är en anglifiering av ett indiannamn). Man går på hängbroar högt över marken (nästan lika högt som frihetsgudinnan) och tittar på stora och höga träd. Solen kikade fram på oss och det var skönt. Jag köpte hemmagjord fudge till David, som tyvärr blev kvar i kylen här efter att de åkt.

Efter att ha tagit nya Seabus:en Burrard Pacific Breeze (de gamla är från 1976) tillbaka satte vi oss på Steamworks, en bryggpub och åt stans bästa Fish ‘n Chips. Det dracks öl och så softade vi en lång stund innan vi gick via Vancouvers äldsta stadsdel Gastown och vidare till porten till Chinatown. Därefter var det dags att åka hem och vila igen.

Vi hade gjort upp om att mötas på Kings Head, en “muggig”, som pappa gillar att säga, lokal pub, men den uppgörelsen hade inte fastnat på någon annan än E, tror jag, för när David, jag och E kom dit fanns ingen pappa där. Vi kollade på en annan pub bredvid, sen gick vi till pappas bed&breakfast och tassade upp för trapporna och knackade på dörren. Pappele sov så fridfullt så det krävdes fler knackningar. Stackars far o bror, det är inge vidare med jetlag! Men så kom vi till slut iväg till puben och mumsade på lite nachos och bror prövade på Clam Chowder, en ganska otäck soppa, och vi drack öl innan det var dags att gå hem och sova på riktigt, inför “sista dagen”.

På söndagen hade E och jag inte bestämt något mer än det vi redan gjort, så vi tyckte att våra gäster skulle få bestämma vad de ville göra sista dagen. Därom rådde det meningsskiljaktigheter och vi var väl lite trötta på varandra en stund där, innan det bestämdes att vi skulle ta oss till SoMa, som det kallades i guide-böckerna, eller Mount Pleasant, som vi kännder det mer som. Det är delarna av shoppinggatan Main Street som ligger söder om Broadway= SOuth MAin. Där kollade vi i lustiga och bohemiska affärer så länge bussbiljetterna var giltiga (90 min) och sedan åkte vi “ned”=norr till Downtown för att fika. Vi hittade tiil ett ekologiskt café med cheesecake som specialitet.

Efter ytterligare lite koll i butiker (bror var ute efter en väska där hans laptop skulle få plats, den gamla var utsliten) gick vi till Japadog för att stå i kö ett tag. Japadog är ett så eget koncept så det är svårt att sätta ord på, men tänk er en korvgubbe på gatan, fast där står istället tre små japaner och lägger på sjögräs och sådant, på tjocka korvar… tja, de andra var nöjda tror jag i alla fall, jag tog lite sushi, sen barkade det av till centrums största biograf där vi såg Avatar i 3D! Jag och E ville se den igen, pappa hade bara sett den i 2D och David hade inte sett den alls. Den var lika unerbar som sist, men nu fattade jag mera, det är fördelen med att se filmer en andra gång.

Efter filmen, vid 22-tiden, gick vi hem genom stan, över Burrard Bridge och tittade på ljusshowen de har satt upp för OS och kände oss nöjda och glada, tror jag. Luften var lagom varm och promenaden lagom lång. På trappan till pappas B&B tog jag farväl av far, sen gick vi andra hem till lägenheten och igår morse sa jag hejdå till David med löfte om att ses till påsk. Och nu är de borta. Och jag har förkylning, därför jag sitter hemma och skriver blogg, mitt på blanka tisdagen.

Så, ja, vi flyger härifrån den sista mars och landar på mammas födelsedag och skärtorsdagen, i Stockholm. Tanken är att åka till mormor för att sova över och sedan “hem” till Karlskoga och fira påsk, sen ned till Göteborg och försöka starta ett vanligt liv igen… Vi har fått två lägenhetsvisningar på en 2a och en 3a i Gbg och jag har fått en jobbintervju på Göteborgs universitet som kursadministratör. Så saker händer och det går framåt.

Tack för tålamodet!