|
|
Jag såg att det stod “99 posts” när jag loggade in, så det måste ju betyda att om jag gör ett till så blir det 100. Låter inte så mycket på drygt ett och ett halvt år, fast man får i alla fall räkna med/bort de inlägg jag gjorde på den hemmasnickrade bloggen i början, då blir det fler.
Jag har egentligen inget direkt att skriva, men jag har redan surfat runt på alla möjliga sidor, så jag hade inget mer att läsa. Jobbet är inte så betungande, för närvarande, men jag har en känsla av att jag glömt något som jag lovat göra.
Kan berätta om den här veckan: Måndag var jag och tränade efter jobbet, det var det roligaste passet jag varit på sen jag började här. Tisdag ska jag ta det lugnt. Onsdag ska jag till WISH för allra sista gången. Torsdag kommer Stacey, en kollega från mitt första uppdrag på UBC i oktober-november 2008, samt Joanne och hennes man Chin, från nuvarande jobbet, till oss på kvällen för att äta lite lätt, kanske dricka ett glas vin och få (Joanne är lovad krukor) samt förhoppningsvis köpa med sig lite av våra prylar. Fredag funderar jag på en pedikyr möjligen, innan vi på lördag sätter oss i bilen för att åka till Big White och Silverstar, två skidorter inåt landet. Då är det skidsemester för hela slanten (även om E oroar sig för att snön har börjat smälta där också) ända till fredagen då vi tar det lugnt innan vi åker med the postdoc association till Whistler över nästa helg.
Sen, mina vänner, kan jag meddela att det bara är en jobbevecka kvar, sedan är det tre dagar innan askonsdagen, då vi sätter oss på flyget som för oss till Europa! Det är mycket som ska ordnas innan dess, så håll en tumme för oss att allt går smidigt – eller åtminstone bra i slutändan! Tack på förhand!
Strax efter 12 fick vi springa iväg Frans till bussen så att han skulle komma med planet, blev lite stressigt i slutet, som sig bör =) Igårkväll var vi ute på Sanctuary, den klubben vi brukar gå ut på. Det var ovanligt mycket folk, och mer musik man kände igen, så vi hade alla väldigt roligt. Mina högklackade blir allt lättare att gå i.
Jag ska tacka så mycket för gensvaret jag fick för det nya utseendet på bloggen! Johanna, tack för komplimangen och Christoffer, tack för att du fick upp mina ögon angående Erik-länken. Jag har länge funderat på varför det stod Erik två gånger, men det var alltså från den gången jag prövade vad som skulle hända om man lade till en bild vid länken. Så vitt jag såg hände ingenting, men med annan webbläsare fick man ju en bättre vink om vad det var frågan om. Nu har jag rättat till det.
Att titeln på bloggen ska vara i en mjölkig ruta till vänster i bilden, med vänstra sid-spalten avbrytande ungefär i mitten, det stämmer, det har jag valt alldeles själv. Jag har ändrat tillbaka typsnittet till lite tråkigare, men det gör det åtminstone lite mer enhetligt, så att det inte spelar så stor roll vilket operativsystem och webbläsare man använder.
Jag är ju ganska dålig på att ta åt mig av kritik, men det är i alla fall så att jag är medveten om det, så nu har jag kämpat med migsjälv för att skriva den här meningen: Bloggen är inte perfekt och det kan göras ändringar till det bättre och det kommer nog vara ett kontinuerligt arbete – och jag uppskattar era kommentarer! Puh, nu känns det bättre!
Annars lunkar det på, vi säljer av saker vart efter. Och såg norska filmen i rubriken ovan för en stund sen – mycket välspelad och relevant. Jag skulle ha ringt far imorse, men det blev inte eftersom vi sov länge och sen skulle se av vår gäst. Det var väl två veckor sen nu, det är ju lite onödigt längesedan man pratade i telefon. Många kramar till pappa! Och så en kram till Zazza för att hon fyllde år i Fredags. Jag har en present som kommer så småningom!
Sent igårkväll kom Frans, E’s kompis, för helgbesök. Det är kul att få ett besök såhär “oj-ska-ni-flytta-hem-då-måste-jag-skynda-att-hälsa-på!”, även om det är lite kortare än från Sverige – F bor för närvarande i London, Ontario. Denna fredagksväll ägnade vi åt att prata strunt och äta väldigt god choklad som F hade med sig som present, innan vi tog oss in till stan för att se Little Boots. Det var roligt och bra, men sen när vi, efter uppträdandet, men innan “klubbandet”, gick för att äta en bit, så fick jag be E snällt om att få gå hem. Trött! Jag skyller på att jag jobbat hela veckan och dessutom sovit dåligt två nätter och dessutom för lite natten till idag. Efter lite putande med underläppen blev jag tillåten att gå hem ensam. Men jag tycker ändå att det är lite naturligt också, att låta “grabbarna” gå ut själva, utan mig. Särskilt när jag är trött 
På jobbet blev det förlängt. Till något så konstigt som 19 mars. Det är konstigt, för jag kan jobba nästa vecka (8-12 mars) men sen åker vi på skidsemester veckan efter det (15-19)! Så jag kan ju komma tillbaka veckan efter det, om de vill det, men… knasigt är det. Det är problem från två håll, som jag förstår det. Dels så är det facket som bråkar, eftersom arbetsgivaren bryter rätt friskt emot reglerna (tror att man måste annonsera jobbet inom 3 månader, och nu har det gått tre kvarts år minst, sedan det sist var en fast person på den positionen) och dels för att den personen som de ville anställa efter att de hade intervjuer för någon vecka sedan, har varit borta från jobb ett tag, pga skada, så man måste utvärdera arbetsplatsen för att se om han/hon kan jobba där, och om denne kan det, i sådana fall ändra småsaker som stol och höj-och-sänkbart bord, men det sistnämnda är bara gissningar från min sida. (Lång mening!) Det var en tjej från Health, Safety and Environment och frågade mig en massa om jobbet åtminstone, för att se om den nya personen skulle kunna klara av det.
Jag önskar mig höj-och-sänkbart bord väldigt mycket, på min nya svenska arbetsplats, var det nu blir. Och helst en sån platta framför tangentbordet, istället för mus.
Jag får väl rapportera mer om någon dag, men närmsta planen för mig är att gå och lägga mig (måste bara tvätta bort smink, vilket alltid är extremt tråkigt) och sedan försöka sova så länge som möjligt imorgon för att sedan gå på brunch!
Ahjustdet, välkommen till min nysköna blogg! Vad tycks?
Min intervju igår gick bra, tror jag, inga missöden i alla fall. Jag är glad att Skype har skött sig så bra!
Men äventyren var inte över efter det igår, utan sedan på morgonen på jobbet fick jag ett samtal från Staff Finders som sa att det var min sista dag och att jag vänligen skulle förbereda mig för att gå på nytt uppdrag imorgon och-hade-jag-några-frågor-gick-det-bra-att-ringa i ett andetag… Jaha, det var ju en liten shock. Det var så att facket (som är mycket starkare här, kan man säga) inte gick med på att jag som temp:are förlängdes något mer. Facket kräver, vilket är snällt, att man ska påbörja en anställningsprocess efter 3 månader, och det har de ju gjort, även om de inte anställer mig… Sedan så följde väl ett par timmars övertalning eller något, från avdelningens sida, så några timmar senare fick jag besked att jag var förlängd till fredagen i alla fall. Så nu får vi se imorgon om det faktiskt är min sista dag, eller om jag ska fortsätta nästa vecka! Det är ganska skrattretande, men även lite otrygghets-stressigt. Men mest fånigt.
Annars säljer vi av möbler i maklig takt, bara att hoppas på att ha sängen kvar så länge som möjligt, och gärna köksbordet, för soffbordet är redan borta.
Nu ska jag packa ihop mig för att åka till näst sista volontärkvällen på WISH.
Att jag skrivit så lite på sistone, alltså. Det har ju hänt massor.
I lördags var jag och E på curling. Det var kallt därinne och våra damer förlorade mot Ryssland, som låg underst i poänglistan… Men det var strålande fint väder ute, helt fantastiskt! På kvällen spelade vi Munchkin (kortspel) med Andy och Angie och hade trevligt. Tyvärr lite för trevligt, för när vi vaknade vid 6 på söndagsmorgonen av alarmet hade jag inte sovit i närheten av så mycket som jag behövde.
Men söndagen var lika sprakande vackert och anledningen till att klockan ringde så tidigt var för att vi skulle åka till Hemlock Mountain och åka skidor. På med kläderna, upp till bussen, ned till stan och biluthyrningen. Där hävdade de att de inte hade skid-rack (eller vad det heter på svenska) medan E sa “men jag såg ju bilen utanför med dem” varpå vi fick den bilen. Sedan väntade vi en stund på att Chris&Kate skulle komma och när de gjort det och vi packat in dem i bilen – så startade den inte! Verkade vara något fel på batteriet, och de ville inte släppa iväg oss med dåligt batteri, så vi fick packa ut precis allting igen och fick en annan bil UTAN skid-rack!! Jag var arg som ett bi. (Och tror ni inte att de tog betalt för bil med rack, dessutom, vi ska besöka eller ringa dem och tala dem till rätta.)
Men när vi kom fram var det som bortblåst för oj vilken fantastisk dag. Inte ett moln så långt ögat kunde nå, men desto mer gnistrande vit snö! Okej, det var inte puder, för det var ett tag sedan det snöade, men det var perfekta pister, inga köer till varken lift eller mat – och helt enkelt underbart!
På kvällen när vi kom hem hade Kanada förlorat herrhockey-match mot USA, men det var svårt att tro för det var firande, tjoande, tutande kanadicker i hela Downtown! Men till sist fick jag lägga mig och sova i alla fall…
För att vakna upp vid 6 igen, måndag morgon. Upp och dusha och försöka äta lite, även om det sistnämnda var svårt, för jag var jättenervös. Kl 7 satt jag framför datorn och väntade på Skype-samtal som kom någon minut senare. Efter lite krångel så hade jag tillslut en Skype-intervju med ljud och rörlig bild och allt! Det var för ett jobb som kursadministratör på GU. Intervjun var väldigt trevlig och det kändes som att de som intervjuade mig tyckte det också, men jag tycker inte att jag fick fram allt jag ville ha fram, om hur bra och duktig och kapabel jag är. Det var mer som ett trevligt samtal, och så fick jag reda på mer om vad tjänsten innebar, också.
Resten av veckan har väl varit mest tragisk vad gäller OS och Sverige och jag har längtat extremt mycket efter helgen, som snart är här! Imorse hittade jag ett nytt positivt mail – jag är erbjuden ännu en intervju, också via Skype, också för kursadministratör på GU! Denna intervju skulle i sådana fall vara nästa vecka.
Och snart kommer nytt utseende på bloggen. Hoppas ni är beredda. Egentligen skulle jag vilja ha kvar de gamla inläggen med den gamla utseendet… men samtidigt inte. Ha en bra helg, alla!
Varje gång jag försökt fixa och ändra med utseendet på bloggen har jag bara kommit en liiiten bit och sen blivit så frustrerad och arg att jag inte gjort något mer. Men nu tänkte jag försöka igen, så bli inte skrämda om sidan plötsligt en dag ser helt annorlunda ut!
Igår var vi på herr-hockey och såg Sverige mot Tyskland. Vi vann med 2-0, vilket kan låta som lite tråkigt få mål, men det var jättespännande och gick i ett hujj – det var över alldeles för snabbt.
Efter matchen (arenan ligger centralt) mötte vi upp med Andy och Angie på en sunkig pub och åt lite burgare medan tv-apparaterna visade både herrars snowboard halfpipe (dominerat av amerikanarna), damers jättesnabbt nedför… vet inte vad det heter, med Anjas och flera andras mega-vurpor, samt även damers curling, där Sverige vann över Storbritannien. Sen gick vi och tittade närmare på stora OS-facklan, som väl eg bestod av 5 eldar. Det är fullt med folk i Downtown, varje dag och varje kväll, väldigt folkfestligt.
På lördag ska vi gå på dam-curling, det ska bli roligt! Det är verkligen en helt annan sorts och mycket långsammare taktik, än tex hockey.
Men nu ska det jobbas.
Tittade lite på OS-invigningen på internet-tv igår, jag var mest intresserad av när länderna marsherade in, av någon anledning som jag inte kan sätta fingret på själv. Men så läste jag på wikipedia att de även hade hälsning av first nations (indianerna) så då tittade jag på det också, och det “kulturella inslaget” och jag tyckte att de gjorde alltihopa väldigt bra! Isen och träden och björnen och the orcas (späckhuggare), väldigt fint och mäktigt. Jag hoppas att de riktiga first nations tyckte att det var värdigt också. Så lyssnade jag på talen av VanOCs och IOKs presidenter, tycker att de var ganska OK faktiskt. Jag är förvånad över att de tog såpass mycket tid åt stackars georgianen, men det var fint av dem, tycker jag. VanOCs president (han var pinsamt dålig på franska!) sa att det skulle vara ett historiskt ögonblick eller att detta OS skulle skriva historia osv, och jag tänkte att det är en typisk såndär sak de säger och blabla, jag är ju inte särksilt sportsintresserad (även om jag är kulturellt intresserad och då kan man väl få kolla på OS-invigningen), men… jag har idag ett par saker att säga, både apropå invigningen igår och apropå de kommentarer jag fick på förrförra inlägget “Uppmaning till alla”
1. Idag när jag vaknade så kändes allting annorlunda. Jag var lika sjuk som igår, men det kändes som att världen och allting omkring var annorlunda, men jag vet inte på vilket sätt. Kanske var igår ett historiskt ögonblick, kanske känner jag mig bara lite mer stolt över Kanada än jag gjort tidigare? Vilkert som, Sverigeborde ta efter lite vad gäller att visa stolthet för sitt land. Varken det har med sport att göra eller inte.
2. Jag anser att sport är ett sätt att hålla massorna i schack och få dem att inte bry sig om viktiga saker som politik och politikernas lek med ekonomin och våra liv och sysselsättningar. MEN att, som en nära till mig kommenterar med en länk till t-shirtar som man kan köpa, “nobody cares” om OS, det är tyvärr helt fel. Det är en otrolig mängd människor på jorden som bryr sig, det går inte att komma ifrån. Sålänge det handlar om “togetherness” och sådant de pratade om igår, även om mycket av det bara är tomma ord, så har jag inga problem med att folk bryr sig. Dessutom får det ju upp folks ögon för det som inte är rätt och bra, tex som den artikeln jag refererade till…
3. En andra kommentar gällde motsägelsen i att Vancouver är rankad (år efter år!) som världens bästa stad att leva i, och den artikeln som jag länkade till som talade om misären i Downtown Eastside. FN har inte gjort något fel i sin rankning, för Vancouver har väldigt låg brottslighet, i princip inga stölder eller inbrott, man är säker på gatorna (om man inte råkar tillhöra ett kriminellt gäng, för de gillar att skjuta på varandra, här som i Göteborg, som i San Fransisco) och många har bra inkomst (men minimiinkomsten i provinsen är den lägsta i landet och hyrorna i de finare områden i staden är dyrast i landet). Men det är säkerligen också sant det som står i artikeln, om att det är bland världens narkotika-tätaste område i de kvarteren. Och de som inte vill läsa den, bara för att det råkar vara en skittidning i mångt och mycket, går således miste om information.
Nu ska jag äta frukost.
Massa spännande saker på samma gång!
- Kolla in detaljerna om våran OS-upplevelse i E’s blogg och se bilder och filmsnuttar från facklan vi var två meter från igår, i E’s galleri!
- Läs – och fröjdas åt – det här mailet som jag vaknade upp till idag:
Ni har möjlighet att skriva kontrakt för lägenheten på Inägogatan 33 C som
ni tackat ja till. Kommer ni snart till Sverige eller skall jag sända
avtalet per post?.
Vänliga hälsningar
Monica K
Familjebostäder i Göteborg AB
Och så är jag spännande sjuk igen. Snälla, säg inte ett medömkande “igen?!” för det har jag hört så ofta. Den här gången tror vi att det var Davids fel… han tog med en förkylning ändå från Sverige för att jag inte ska kunna jobba.
Kram på den!
Läs denna artikel om min nuvarande och OS2010s hemstad Funcouver: http://www.expressen.se/Nyheter/1.1876459/os-paradiset-vancouvers-morka-baksida
|
|